Forskningsstudie om axelfraktur

I Finland diagnostiseras varje år runt 3 000 frakturer i överarmsbenet. Den typiska patienten är en kvinna över 60 år som ramlat på axeln. Som ett resultat av fallet uppstår antingen en så kallad enkel och icke-förskjuten fraktur eller en komplicerad fragmenterad fraktur med flera avlösta benbitar. Det finns många olika frakturtyper eller frakturklassificeringar, men ingen av dem ger information om det bästa behandlingssättet eller förutsäger resultatet av behandlingen. Även om många vetenskapliga studier har genomförts på frakturer, är de huvudsakligen uppföljningsstudier, och det är svårt att dra slutsatser från dem som man kan basera behandlingsbeslut på. Det finns bara ett fåtal vetenskapligt högkvalitativa studier, men deras resultat är ännu inte tillräckliga för att göra generaliseringar avseende behandlingar.

På grund av bristen på vetenskapliga resultat av olika behandlingar, har Tammerfors universitetssjukhus (TAYS) inlett en prospektiv, randomiserad multicenterstudie av axelfrakturer (proximala humerus-/överarmsfrakturer), som Finlands Akademis forskningsprojekt. Samarbetspartner är i Finland Mellersta Finlands Centralsjukhus i Jyväskylä och Kuopio universitetssjukhus (KYS).
Utländska sjukhus som deltar är Karolinska sjukhuset (KS) och Akademiska sjukhuset i Uppsala, Sverige och Århus Universitetssjukhus (AUH) i Danmark. Dessutom deltar även Regionaal haigla (PERH) i Tallinn, Estland.

Forskningsplanen har godkänts av lokala etiska kommittéer i Finland, Sverige, Danmark och Estland. Studien finansieras av Statlig forskningsfinansiering (VTR, tidigare EVO) och Finlands Akademi.

Studieprotokollet har publicerats i tidningen Musculoskeletal Disorder journal.

Vi använder den klassificering som används vanligen, som utvecklades av Charles Neer. Klassificeringen använder antal frakturdelar för att bestämma frakturklass.

Antal inkluderade patienter i studien jämfört med den optimala planerade situationen.